Kristoffers blogg

Vi skriver 2015 – eller också kanske vi dikterar 2015. Sedan något år tillbaka kan man som bekant operera in chip ett i armen och därmed stå i ständig kontakt med molnet ute på internet. Via detta chip kan man på servrar någonstans på nätet automatisk lagra det man säger med sin röst.

Journalister, författare och andra personer som förut hade skrivande yrken kan nu istället diktera sina ord och idéer till denna virtuella bandspelare i molnet. Detta har i sin tur fört med sig att säkerheten runt alla dessa miljarder servrar världen över har blivit extremt rigorös. Det är mycket viktigt att ingen annan än du har tillgång till just ditt område i molnet, du och den du eventuellt bjuder in. Vidare sker ständig säkerhetskopiering av alla dessa uppgifter – i realtid. Konsekvensen har blivit att tillverkarna av datorkomponenter, fiberkablar och allehanda tekniska säkerhetsprodukter uppvisar exempellösa försäljningsframgångar och dominerar nu, 2015, världens alla börser.

Under de senaste åren har internet gått från att vara en mycket viktig företeelse till att idag vara helt oumbärligt. Människor ser numera på nätet på samma sätt som de ser på mobiltelefonen eller tv:n, det vill säga som en naturlig och integrerad del av deras liv. Hastighet och pris är inte längre några problem, då alla numera har tillgång till en fart på en gigabit per sekund för en spottstyver; bredband är ett ord som har försvunnit sedan länge, då det inte finns något abonnemang som är så långsamt att skulle kunna gå under benämningen ”smalband”. Till och med den mobila uppkopplingen är blixtsnabb, både via donglar och direkt via telefonerna.

Nya lagar har stiftats runtom i världen som gör internetuppkoppling till en personlig rättighet som alla jordens medborgare åtnjuter. Ingen kan därmed få ett straff av en domstol som innebär att internettillgången stryps, såvida man inte sitter i en isoleringscell i ett fängelse. Det finns inte längre några uppslagsverk i bokform eftersom sökmotorer på nätet helt har tagit över denna funktion. Vidare har en majoritet av den svenska befolkningen sagt upp sina tv-abonnemang. Istället ser man sina program på de olika kanalernas webbplatser, givetvis högupplöst i 1080p och med 7.1-ljud.

Alla mobiltelefoner som säljs är självfallet helt integrerade med Facebook, Flickr, Google Wave och en mängd liknande nätbaserade tjänster. Faktum är att många inte längre ser på sina mobiler som telefoner utan som en förlängd del av internet, ungefär som en vanlig dator.

Däremot slog aldrig mobil-tv:n något vidare. Visst, rent tekniskt fungerar den utmärkt, men det är endast entusiasterna som vill kolla någon längre stund på sina små, små skärmar, och dessa tekniknördar är allt för få för att bära den stora satsningen som så många operatörer, innehållsleverantörer och mobiltelefontillverkare tog sig an.

Med radion är det en annan sak. Det är förvisso sant att det inte längre säljs några mobiler med inbyggd radiomottagare, men det beror endast på att alla nu lyssnar på radio via internet. Varenda telefon – oavsett om den är komplicerad och dyr eller enkel och billig – har en applikation som används för att lyssna på nätradio från alla de stora radiostationerna i hela världen. I och med att det råder fri datatrafik i alla abonnemang fungerar detta utan problem och därmed frodas radiostationerna som aldrig förr – om än i en något annan sändningsform.

Vi skriver 2015 men kanske borde vi egentligen skriva 2045 med tanke på hur rasande snabbt teknikutvecklingen har gått de senaste fem åren. Jag ser sannerligen fram emot de kommande fem åren, vad månde hända härnäst?

Jag kom nyss hem från Guadeloupe, så därmed uppdateras kartan över länder jag har besökt:

visited 58 countries (26%)

Tävlingen om Dan Browns nya bok Den förlorade symbolen är nu avslutad. Det rätta svaret på frågan om i hur många av Browns böcker som karaktären Robert Langdon är med i är tre stycken, nämligen Änglar och demoner, Da Vinci-koden och Den förlorade symbolen.

Bland dem som har svarat rätt på denna fråga har jag dragit en vinnare, Jenny Bragée, som får boken på posten inom kort. Grattis!

Jag kommer snart att få tag på ett svenskt exemplar av Dan Browns nya roman The Lost Symbol. Översättningen heter Den förlorade symbolen och bör vara klar inom ett par veckor. Ni som läser denna blogg har nu chans att vinna denna bok om ni svarar rätt på en fråga:

I hur många av Dan Browns böcker är karaktären Robert Langdon med?

Maila svaret till blogg-AT-kristoffer-DOT-nu senast den 25 oktober. Bland de inskickade rätta svaren kommer jag att lotta fram vinnaren.

Jag var på lanseringen av nya Windows Phone igår, alltså version 6.5 av Windows Mobile-operativsystemet. Jag fick känna på några av telefonerna som fanns där, dels X2 från SonyEricsson, dels lite olika Acer- och Samsunglurar och dels HTC:s HD 2.

Jag har idag en HTC Hero, alltså flaggskeppet från den tillverkaren som dessutom kör Android-operativsystemet. Mitt intryck efter kvällens tester igår var att HTC Hero även framöver är överlägsen allt annat på marknaden - inklusive iPhone. Alla Acer-mobiler och X2 från SonyEricsson var helt oanvändbara. På allvar. De gick verkligen inte att använda. I och med Windows Phone finns nu ett fingergränssnitt som Apple och Android redan har haft ett tag. Problemet är inte bara att detta kommer så sent till Windows-mobilerna utan också att det är uselt. Skärmen reagerar inte när man trycker och drar med fingrarna, det går inte att ha någon som helst kontroll över det man gör. Jag trodde först att tillverkarna skämtade och visade upp demoexemplar i ett tidigt stadium av utvecklingen, men förstod snabbt att så var det inte. De där lurarna ska säljas i butik. På riktigt. Och ingen kommer att vilja äga dem.

På HTC Hero och Apple iPhone flyter det mjukt och fint när man använder fingrarna för att navigera. På de Windows Phone-mobiler som Acer och SonyEricsson presenterade fungerade det inte alls. Till yttermera visso är den nya startskärmen i Windows Phone groteskt ful. Den ser ut som om ett skolbarn har lekt lite i Paint, typ. Trycker man på den nya Start-knappen i Windows Phone får man upp en meny med ikoner som ser ut som menyer på telefoner har gjort sedan mobilerna begynnelse, ungefär. Man tror att man är tillbaka på tidigt 90-tal.

Fingrar man lite mer på telefonerna inser man att det nya fingergränssnittet bara är ett skal som ligger ovanpå samma gamla trötta Windows Mobile-versioner som man har sett i så många år. Där under ser det nämligen ut precis som vanligt, absolut inget nytt eller annorlunda.

HTC har med sin HD 2 faktiskt lyckats bättre än Acer och SonyEricsson. De har lagt på sitt HTC Sense-gränssnitt ovanpå Windows Phone-operativet och därmed uppför telefonen sig nästan som HTC Hero. Även här gick det lite ryckigt ibland, men enormt mycket bättre än på Acer och SonyEricsson. HD 2 kan man faktiskt använda och kanske till och med vara nöjd med, även om apparaten känns lite för stor och klumpig och Heron fortfarande är bättre på nästan alla punkter.

Sammanfattningsvis kommer nu Microsoft med en uppgradering som medför nyheter som konkurrenterna redan har haft i månader och till och med år och som dessa gör klart bättre än Microsoft lyckas med. Nej, Windows Phone är verkligen inget att ha. Pinsamt uselt, Microsoft.

Vad i helvete är det som händer? Först drivs PPM-systemet igenom för att svenska medborgare själva ska kunna påverka en liten del av sin pension och sedan - när man märker att medborgarna i stor utsträckning gör som det var tänkt, det vill säga är aktiva och byter fonder ofta - inför man avgifter för fondbyten. DN skriver nu att regeringen i en lagrådsremiss föreslår att premiepensionsmyndigheten ska ha rätt att ta ut avgifter för att byta fonder i PPM-systemet.

Det är så huvudlöst och idiotiskt så det liknar ingenting. Det vill säga det är svenskt. Den svenska jantelagen slår till igen. Den ursvenska "solidariteten" och "rättvisan" i detta sosse-Sverige vinner ytterligare ett slag. Ingen ska få lyckas bättre än någon annan - även om man är mycket mer intresserad och aktiv. Nej, alla ska vara lika i kommunist-Sverige. Det enda som är underligt i den här soppan är att det är en blå regering som kommer med denna dumhet; det visar väl bara hur liten skillnad det egentligen är mellan blocken.

Fan.

DN berättar om ny forskning som visar att det är bubblorna i champagnen - den ädla dryck - som till stor del ger smaken. Ha! De hade kunnat fråga mig direkt istället för att spendera pengar och tid i labben. Jag dricker inte vitt eller rött vin, eftersom jag inte gillar smaken på dessa. Däremot dricker jag mousserande vin, och givetvis helst champagne. Varför? För att det smakar så gott, förstås. För mig har det därmed alltid varit självklart att det till stor del är bubblorna i champagnen som frambringar dess smak. Visst spelar druvorna och tillverkningsmetoden roll, men till syvende og sist är det bubblorna.

Pröva till exempel detta vin så förstår ni vad jag menar.

Äntligen tar DN sitt ansvar som förnuftig dagstidning och förklarar för sina läsare hur skattesystemet fungerar, hur det borde fungera och framför allt varför de högsta skatterna i världen - som som bekant finns i Sverige - är en fara för landets fortsatta utveckling som framstående och välmående nation.

Alla bör lösa denna artikel och begrunda!

Imorgon släpps Dan Browns nya bok, Den förlorade symbolen, i USA. Jag har läst alla hans böcker och vissa är bättre än andra, men gemensamt för dem alla är att de inte direkt är några nobelprisverk. Han skriver ju inte så bra, Brown. Däremot skriver han spännande och jag vill minnas att alla kapitel (som dessutom är mycket korta) avslutas med en cliffhanger. Detta ska han ha en eloge för, tycker jag. Han har aldrig utgett sig för att vara någon mästerskribent. Han skriver spänning för stunden och det är alldeles utmärkt, också sådana författare måste få finnas.

Stephen King, en av mina favoritförfattare även om han har tappat på äldre dagar, har också beskyllts för att skriva usel litteratur. Jag kommer ihåg att mitt skolbibliotek i mellanstadiet inte tog in några King-böcker eftersom de ansågs för dåliga, helt enkelt. Sådan censur gillar jag inte alls. Läsaren bör själv få besluta om han gillar boken eller ej, särskilt i en skolmiljö där kritiskt granskande eftersträvas och belönas.

Jag ser därmed framemot åt att få läsa Dan Browns nya bok - utan att skämmas ett dugg för det!

Ibland undrar man hur vinstdrivande företag egentligen tänker. Eller snarare, man undrar vilka som går på deras nog rätt logiska - men utsugande och utnyttjande - tänk.

För några månader sedan fick jag en förfrågan från sajten Second Opinion, som undrade om jag ville blogga hos dem istället för här. Jag undrade vad ersättningen skulle bli. Ingen, förklarade de. Istället skulle jag vara glad över att få blogga gratis på deras sajt och kanske därmed driva in pengar åt dem, detta vinstdrivande företag. Varför i helsike skulle jag arbeta gratis på det sättet? Det finns förstås inte skuggan av en chans. Ska jag arbeta ska jag ha betalt, så enkelt är det.

Nu har min syster råkat ut för samma sak, men den här gången kommer propån från företaget SöderTV. De vill att hon ska videoblogga gratis åt dem, och dessutom måste hon köpa videokamera för egna pengar för att kunna göra det. Inte heller detta företag förstår varför de får ett nej tillbaka. De tyckte, liksom Second Opinion, att Josefine skulle vara glada åt att få dela med sig av sina tankar på deras sajt, så att de kan tjäna pengar på hennes funderingar.

Det värsta av allt är att båda dessa sajter verkar ha fått flera ja från folk som - får man förmoda - arbetar helt gratis åt dem. Är vissa människor så svältfödda på uppmärksamhet och längtar så efter sina 15 minuter i rampljuset att de skriver under dessa slavavtal? Uppenbarligen.

Efter mitt senaste blogginlägg har nu det hänt att chefen på Statoil vid Jarlaplan har ringt upp mig och bett om ursäkt för det inträffade. Han förklarade att stationen tydligen använder inhyrd extrapersonal under sommaren och att han ännu inte hade hunnit identifiera vem jag pratade med och som var så otrevlig. Han menade dock att ett sådant uppträdande inte är godtagbart och att vi självfallet skulle ha fått den bil vi hade beställt. Som kompensation för denna incident får vi nu hela bilhyran plus den sista bensinen gratis. 

Detta var ett bra samtal med som det verkar en seriös och ansvarstagande chef och ursäkten samt kompensationen godtas. Vi är dock inte säkra på om vi kommer att hyra bil hos Statoil igen i framtiden, det är nog ändå något som tål att funderas på.

Under sommaren har vi hyrt bil två gånger hos Statoil och båda gångerna har de slarvat. Den senaste gången var det riktigt allvarligt.

Den första incidenten inträffade i midsomras. När vi hämtade bilen vi skulle hyra var den inte städad. Det låg en kvarglömd sjal i den och en godispåse. Vi påpekade detta och fick då förklarat för oss att vi skulle ta upp saken när vi lämnade tillbaka bilen. Det gjorde vi och fick raskt 10 procents avdrag på priset. Fortfarande slarvigt av Statoil, men ändå helt okej bemötande.

Den andra, betydligt allvarligare incidenten inträffade i helgen. I fredags skulle vi hämta ut en bil på stationen vid Jarlaplan i Stockholm. Vi hade denna gång bokat en större bil och angivit att vi ville ha automatlåda. Bokningen utfördes på nätet och i utskriften av bekräftelsen stod det klart och tydligt vad som gällde. När vi nu ska hämta ut bilen ser vi att den har en manuell växellåda. Vi uppmärksammar personalen på detta och berättar att vi valde en bil med automatlåda. Personen vi pratar med, X, visar sig dock vara helt oförmögen till vanlig servicekänsla. Hon är sur och vresig och förklarar bestämt att man inte kan boka med automatlåda på nätet. När vi förklarar att man visst kan det säger hon att det står fel på Statoils webbplats ... Självfallet är det inte så, eftersom de har en kryssruta man klickar i just för detta ändamål, säger vi. De har i alla fall ingen bil med automatlåda inne, förklarar hon, och står sedan bara helt tyst och handfallen.

Vi går in på stationen och visar för en annan anställd upp bekräftelsen där det alltså klart och tydligt står att vi har beställt en bil med automatlåda. Hon är mer tillmötesgående, förklarar att X har fel men att de tyvärr ändå inte kan göra något eftersom de faktiskt inte har någon bil med automatlåda inne. Något måste ha gått fel, säger hon. Vi inser att vi inte hinner stå här längre och därför måste bita i det sura äpplet men förklarar att vi vill ha avdrag på priset för detta misstag. Det ska vi ta upp när vi kommer tillbaka på söndag, förklarar kvinnan i kassan. Personen X har under tiden kommit in i affären och fått veta att hon hade fel om att man inte kunde boka automatlåda på nätet, men ger oss inte så mycket som en blick, än mindre än en ursäkt.

På söndagen lämnar vi tillbaka bilen och nu finns endast person X - fortfarande lika sur, vresig och i total avsaknad av servicekänsla - där. Hon går och tankar bilen och kommer tillbaka och vill ha 355 kronor av oss för bensinen. Vi förklarar återigen att vi vill ha avdrag på priset eftersom vi inte hade fått någon automatlåda. Det kan bara stationschefen Y ge oss, säger hon. Vi frågar var han är. Han är hemma, säger hon. Hur gör vi då, frågar vi. Ni får väl komma in i veckan och prata med honom, säger X.

Nu blir vi riktigt förbannade och förklarar att det är de som har gjort fel från början, att de har sagt att vi skulle få avdrag på priset när vi återlämnade bilen och att vi definitivt inte tänker betala för bensin nu och sedan åka till stationen i veckan för att få tillbaka pengar. Vi frågar om inte X kan ringa chefen Y. Nej, inte på helgen, får vi veta efter att ha ställt frågan två gånger då hon bara mumlade något ohörbart första gången.

Vi säger återigen att vi inte tänker återkomma i veckan utan att de får lösa det här eftersom de har gjort fel. Till slut frågar X om det är okej att vi lämnar det såhär, och menar då att vi inte ska betala för bensinen nu. Vi frågar då om chefen Y kommer att ringa oss i veckan så att vi kan lösa det här, och det lovar hon att han ska göra. Vi går då därifrån.

Nu är det tisdag eftermiddag och chefen Y har inte hört av sig. Ingen har hört av sig. Vi vet inte vad som händer. Ska vi betala för bensinen och sedan få avdrag på priset för bilen? Kommer vi att få en betalningsanmärkning nu för att vi inte har betalat för bensinen? Vi har inte fått någon information.

Enda anledningen till att vi valde Statoil denna gång var för att vi ville ha en bil med automatväxel. Vi skulle köra långt och en av oss är inte så bekväm med manuell växellåda. Det hade dock mycket väl kunnat vara så att vi båda bara hade haft körkort för automatlåda och då hade vi inte kunnat använda bilen alls och därmed inte hunnit ner till bröllopet vi var på väg till.

Troligen blir detta sista gången vi hyr bil av Statoil med tanke på deras slarv, synnerligen otrevliga personal och det faktum att de inte kan leverera de bilar man har beställt.

Det är hög tid att publicera kartan över vilka länder jag har varit i, känner jag. Det är alltid intressant att besöka nya ställen och i sommar har jag fått två nya länder till min samling, nämligen Kroatien och Rumänien. Antalet besökta länder är nu uppe i 57 stycken, vilket - beroende på hur man räknar - motsvarar 25-28 % av jordens alla nationer. På kartan nedan ser du vilka länder jag har varit i då dessa är markerade med rött:

DN berättar att de nordiska länderna ser olika på svininfluensan. Svenska myndigheter är räddast. Danmark och Finland ser på influensan som vilken tänkande människa som helst borde göra: den är inte farligare än någon annan influensa. Sverige är väl inte på samma masshysteriska och fullständigt onödiga nivå som Storbritannien och USA, men vi lutar ändå åt det hållet. Särskilt när DN:s vetenskapsredaktör i ett anfall av total sinnesförvirring och kvällstidningsdramatik gick ut och berättade något i stil med att "Människor på din arbetsplats kommer att dö. Du måste förbereda dig på det". Väx upp, Karin Bojs.

Det dör tusentals människor i Sverige varje år av vanlig influensa - för att inte tala om hur det ser ut i världen i stort. Hur många har globalt dött i svininfluensa sedan den startade för många månader sedan? Under 1 000 personer. Sluta genast upp med dessa urbota löjliga larm, alla medier! Det enda de bidrar till är att skapa masshysteri och oro bland befolkningen - fullständigt i onödan. I Mexiko, där svininfluensan först bröt ut, har 146 människor avlidit. Totalt. Hur många människor dör varje dag i narkotikakrigen där? Hur många förolyckas varje dag i trafiken i det landet? Snälla nån, tänk efter lite innan ni ger utrymme åt svininfluensan i medierna.

Troligen är svininfluensan 2000-talets största medieanka.

Jag ska idag bjuda mina läsare på en intervju med en mycket dum människa. Bevittna hur Richard Dawkins gör slarvsylta av hennes argument, se alla sju delar, och skratta er halvt fördärvade åt den totala avsaknaden av intelligens hos människan: