Vi skriver 2015 – eller också kanske vi dikterar 2015. Sedan något år tillbaka kan man som bekant operera in chip ett i armen och därmed stå i ständig kontakt med molnet ute på internet. Via detta chip kan man på servrar någonstans på nätet automatisk lagra det man säger med sin röst.
Journalister, författare och andra personer som förut hade skrivande yrken kan nu istället diktera sina ord och idéer till denna virtuella bandspelare i molnet. Detta har i sin tur fört med sig att säkerheten runt alla dessa miljarder servrar världen över har blivit extremt rigorös. Det är mycket viktigt att ingen annan än du har tillgång till just ditt område i molnet, du och den du eventuellt bjuder in. Vidare sker ständig säkerhetskopiering av alla dessa uppgifter – i realtid. Konsekvensen har blivit att tillverkarna av datorkomponenter, fiberkablar och allehanda tekniska säkerhetsprodukter uppvisar exempellösa försäljningsframgångar och dominerar nu, 2015, världens alla börser.
Under de senaste åren har internet gått från att vara en mycket viktig företeelse till att idag vara helt oumbärligt. Människor ser numera på nätet på samma sätt som de ser på mobiltelefonen eller tv:n, det vill säga som en naturlig och integrerad del av deras liv. Hastighet och pris är inte längre några problem, då alla numera har tillgång till en fart på en gigabit per sekund för en spottstyver; bredband är ett ord som har försvunnit sedan länge, då det inte finns något abonnemang som är så långsamt att skulle kunna gå under benämningen ”smalband”. Till och med den mobila uppkopplingen är blixtsnabb, både via donglar och direkt via telefonerna.
Nya lagar har stiftats runtom i världen som gör internetuppkoppling till en personlig rättighet som alla jordens medborgare åtnjuter. Ingen kan därmed få ett straff av en domstol som innebär att internettillgången stryps, såvida man inte sitter i en isoleringscell i ett fängelse. Det finns inte längre några uppslagsverk i bokform eftersom sökmotorer på nätet helt har tagit över denna funktion. Vidare har en majoritet av den svenska befolkningen sagt upp sina tv-abonnemang. Istället ser man sina program på de olika kanalernas webbplatser, givetvis högupplöst i 1080p och med 7.1-ljud.
Alla mobiltelefoner som säljs är självfallet helt integrerade med Facebook, Flickr, Google Wave och en mängd liknande nätbaserade tjänster. Faktum är att många inte längre ser på sina mobiler som telefoner utan som en förlängd del av internet, ungefär som en vanlig dator.
Däremot slog aldrig mobil-tv:n något vidare. Visst, rent tekniskt fungerar den utmärkt, men det är endast entusiasterna som vill kolla någon längre stund på sina små, små skärmar, och dessa tekniknördar är allt för få för att bära den stora satsningen som så många operatörer, innehållsleverantörer och mobiltelefontillverkare tog sig an.
Med radion är det en annan sak. Det är förvisso sant att det inte längre säljs några mobiler med inbyggd radiomottagare, men det beror endast på att alla nu lyssnar på radio via internet. Varenda telefon – oavsett om den är komplicerad och dyr eller enkel och billig – har en applikation som används för att lyssna på nätradio från alla de stora radiostationerna i hela världen. I och med att det råder fri datatrafik i alla abonnemang fungerar detta utan problem och därmed frodas radiostationerna som aldrig förr – om än i en något annan sändningsform.
Vi skriver 2015 men kanske borde vi egentligen skriva 2045 med tanke på hur rasande snabbt teknikutvecklingen har gått de senaste fem åren. Jag ser sannerligen fram emot de kommande fem åren, vad månde hända härnäst?
