Kristoffers blogg

Tävlingen om Dan Browns nya bok Den förlorade symbolen är nu avslutad. Det rätta svaret på frågan om i hur många av Browns böcker som karaktären Robert Langdon är med i är tre stycken, nämligen Änglar och demoner, Da Vinci-koden och Den förlorade symbolen.

Bland dem som har svarat rätt på denna fråga har jag dragit en vinnare, Jenny Bragée, som får boken på posten inom kort. Grattis!

Jag kommer snart att få tag på ett svenskt exemplar av Dan Browns nya roman The Lost Symbol. Översättningen heter Den förlorade symbolen och bör vara klar inom ett par veckor. Ni som läser denna blogg har nu chans att vinna denna bok om ni svarar rätt på en fråga:

I hur många av Dan Browns böcker är karaktären Robert Langdon med?

Maila svaret till blogg-AT-kristoffer-DOT-nu senast den 25 oktober. Bland de inskickade rätta svaren kommer jag att lotta fram vinnaren.

DN berättar om ny forskning som visar att det är bubblorna i champagnen - den ädla dryck - som till stor del ger smaken. Ha! De hade kunnat fråga mig direkt istället för att spendera pengar och tid i labben. Jag dricker inte vitt eller rött vin, eftersom jag inte gillar smaken på dessa. Däremot dricker jag mousserande vin, och givetvis helst champagne. Varför? För att det smakar så gott, förstås. För mig har det därmed alltid varit självklart att det till stor del är bubblorna i champagnen som frambringar dess smak. Visst spelar druvorna och tillverkningsmetoden roll, men till syvende og sist är det bubblorna.

Pröva till exempel detta vin så förstår ni vad jag menar.

Ibland undrar man hur vinstdrivande företag egentligen tänker. Eller snarare, man undrar vilka som går på deras nog rätt logiska - men utsugande och utnyttjande - tänk.

För några månader sedan fick jag en förfrågan från sajten Second Opinion, som undrade om jag ville blogga hos dem istället för här. Jag undrade vad ersättningen skulle bli. Ingen, förklarade de. Istället skulle jag vara glad över att få blogga gratis på deras sajt och kanske därmed driva in pengar åt dem, detta vinstdrivande företag. Varför i helsike skulle jag arbeta gratis på det sättet? Det finns förstås inte skuggan av en chans. Ska jag arbeta ska jag ha betalt, så enkelt är det.

Nu har min syster råkat ut för samma sak, men den här gången kommer propån från företaget SöderTV. De vill att hon ska videoblogga gratis åt dem, och dessutom måste hon köpa videokamera för egna pengar för att kunna göra det. Inte heller detta företag förstår varför de får ett nej tillbaka. De tyckte, liksom Second Opinion, att Josefine skulle vara glada åt att få dela med sig av sina tankar på deras sajt, så att de kan tjäna pengar på hennes funderingar.

Det värsta av allt är att båda dessa sajter verkar ha fått flera ja från folk som - får man förmoda - arbetar helt gratis åt dem. Är vissa människor så svältfödda på uppmärksamhet och längtar så efter sina 15 minuter i rampljuset att de skriver under dessa slavavtal? Uppenbarligen.

Efter mitt senaste blogginlägg har nu det hänt att chefen på Statoil vid Jarlaplan har ringt upp mig och bett om ursäkt för det inträffade. Han förklarade att stationen tydligen använder inhyrd extrapersonal under sommaren och att han ännu inte hade hunnit identifiera vem jag pratade med och som var så otrevlig. Han menade dock att ett sådant uppträdande inte är godtagbart och att vi självfallet skulle ha fått den bil vi hade beställt. Som kompensation för denna incident får vi nu hela bilhyran plus den sista bensinen gratis. 

Detta var ett bra samtal med som det verkar en seriös och ansvarstagande chef och ursäkten samt kompensationen godtas. Vi är dock inte säkra på om vi kommer att hyra bil hos Statoil igen i framtiden, det är nog ändå något som tål att funderas på.

Under sommaren har vi hyrt bil två gånger hos Statoil och båda gångerna har de slarvat. Den senaste gången var det riktigt allvarligt.

Den första incidenten inträffade i midsomras. När vi hämtade bilen vi skulle hyra var den inte städad. Det låg en kvarglömd sjal i den och en godispåse. Vi påpekade detta och fick då förklarat för oss att vi skulle ta upp saken när vi lämnade tillbaka bilen. Det gjorde vi och fick raskt 10 procents avdrag på priset. Fortfarande slarvigt av Statoil, men ändå helt okej bemötande.

Den andra, betydligt allvarligare incidenten inträffade i helgen. I fredags skulle vi hämta ut en bil på stationen vid Jarlaplan i Stockholm. Vi hade denna gång bokat en större bil och angivit att vi ville ha automatlåda. Bokningen utfördes på nätet och i utskriften av bekräftelsen stod det klart och tydligt vad som gällde. När vi nu ska hämta ut bilen ser vi att den har en manuell växellåda. Vi uppmärksammar personalen på detta och berättar att vi valde en bil med automatlåda. Personen vi pratar med, X, visar sig dock vara helt oförmögen till vanlig servicekänsla. Hon är sur och vresig och förklarar bestämt att man inte kan boka med automatlåda på nätet. När vi förklarar att man visst kan det säger hon att det står fel på Statoils webbplats ... Självfallet är det inte så, eftersom de har en kryssruta man klickar i just för detta ändamål, säger vi. De har i alla fall ingen bil med automatlåda inne, förklarar hon, och står sedan bara helt tyst och handfallen.

Vi går in på stationen och visar för en annan anställd upp bekräftelsen där det alltså klart och tydligt står att vi har beställt en bil med automatlåda. Hon är mer tillmötesgående, förklarar att X har fel men att de tyvärr ändå inte kan göra något eftersom de faktiskt inte har någon bil med automatlåda inne. Något måste ha gått fel, säger hon. Vi inser att vi inte hinner stå här längre och därför måste bita i det sura äpplet men förklarar att vi vill ha avdrag på priset för detta misstag. Det ska vi ta upp när vi kommer tillbaka på söndag, förklarar kvinnan i kassan. Personen X har under tiden kommit in i affären och fått veta att hon hade fel om att man inte kunde boka automatlåda på nätet, men ger oss inte så mycket som en blick, än mindre än en ursäkt.

På söndagen lämnar vi tillbaka bilen och nu finns endast person X - fortfarande lika sur, vresig och i total avsaknad av servicekänsla - där. Hon går och tankar bilen och kommer tillbaka och vill ha 355 kronor av oss för bensinen. Vi förklarar återigen att vi vill ha avdrag på priset eftersom vi inte hade fått någon automatlåda. Det kan bara stationschefen Y ge oss, säger hon. Vi frågar var han är. Han är hemma, säger hon. Hur gör vi då, frågar vi. Ni får väl komma in i veckan och prata med honom, säger X.

Nu blir vi riktigt förbannade och förklarar att det är de som har gjort fel från början, att de har sagt att vi skulle få avdrag på priset när vi återlämnade bilen och att vi definitivt inte tänker betala för bensin nu och sedan åka till stationen i veckan för att få tillbaka pengar. Vi frågar om inte X kan ringa chefen Y. Nej, inte på helgen, får vi veta efter att ha ställt frågan två gånger då hon bara mumlade något ohörbart första gången.

Vi säger återigen att vi inte tänker återkomma i veckan utan att de får lösa det här eftersom de har gjort fel. Till slut frågar X om det är okej att vi lämnar det såhär, och menar då att vi inte ska betala för bensinen nu. Vi frågar då om chefen Y kommer att ringa oss i veckan så att vi kan lösa det här, och det lovar hon att han ska göra. Vi går då därifrån.

Nu är det tisdag eftermiddag och chefen Y har inte hört av sig. Ingen har hört av sig. Vi vet inte vad som händer. Ska vi betala för bensinen och sedan få avdrag på priset för bilen? Kommer vi att få en betalningsanmärkning nu för att vi inte har betalat för bensinen? Vi har inte fått någon information.

Enda anledningen till att vi valde Statoil denna gång var för att vi ville ha en bil med automatväxel. Vi skulle köra långt och en av oss är inte så bekväm med manuell växellåda. Det hade dock mycket väl kunnat vara så att vi båda bara hade haft körkort för automatlåda och då hade vi inte kunnat använda bilen alls och därmed inte hunnit ner till bröllopet vi var på väg till.

Troligen blir detta sista gången vi hyr bil av Statoil med tanke på deras slarv, synnerligen otrevliga personal och det faktum att de inte kan leverera de bilar man har beställt.

SvD skriver om hur endast Mustafa Mohamed och Johan Wissman har något att komma med i friidrottsvärlden idag, och så är det tyvärr. Dessutom är inget av dessa namn på något sätt nära medaljer i VM - och kommer troligen aldrig komma dit heller. För bara några år sedan tog vi massa guld, silver och brons i de stora mästerskapen och vi hade världsnamn i ett otal grenar, ibland var de till och med helt ohotade. Nu har vi inga kvar längre, på grund av skador, grenbyten och pensionering från elitnivån.

Vad värre är, friidrotten som sådan har också blivit mycket tråkigare, tycker jag. Dagens bästa i världen är inga stjärnor, de är "vanliga" atleter som som gör det de ska på banan men inte är några showande artister vid sidan av. I många fall är de bättre, snabbare och starkare än någonsin tidigare, men de är också riktigt tråkiga. Minns namn som Carl Lewis, Leroy Burrell, Dennis Mitchell, Jon Drummond, Linford Christie, Ben Johnson, Ato Boldon, Maurice Greene, Irina Privalova, Gwen Torrence, Merlene Ottey, Michael Johnson, Patrik Sjöberg, Javier Sotomayor, Sergej Bubka, Mike Powell, med flera. Nästan undantagslöst var dessa stora namn artister också utanför idrotten, när de pratade med journalister, på presskonferenser, och så vidare. Vilka finns det idag av den magnituden? Väldigt få, om ens någon.

Jag ska gå på DN-galan ikväll och hoppas bevittna fina idrottsresultat, men det är inte som förr. Inte alls.

SvD slår idag nästan rekord i korthet och icke-substans vad gäller en av sina notiser. I rubriken hävdas det att en man har dömts för uttagsbedrägeri. I ingressen, som är på två meningar och därmed längre än brödtexten, berättas det om en man som tog ut 2,8 miljoner kronor ur olika uttagsautomater på två dygn och via 366 uttag. I brödtexten, slutligen, får vi veta att denna tydligen mycket förhärdade brottsling har dömts till fängelse för grovt bedrägeri.

Det man som läsare oundvikligen frågar sig är då när det blev förbjudet enligt svensk lag att ta ut pengar ur uttagsautomater? Jag måste ha varit väldigt frånvarande när detta beslut togs och under den självklart ursinniga debatt som måste ha följt på tillkännagörandet av denna nya, mycket märkliga lag, eftersom jag inte minns något alls. Någon annan som kommer ihåg detta riksdagsbeslut? Hur ska man nu få ut pengar från sitt konto, måste man kanske gå in på banken och ställa sig i lång kö varje gång för att få hjälp av en kassörska?

För inte kan det väl vara så att morgontidningen Svenska Dagbladet helt enkelt har missat att informera sina läsare om exakt vilket brott som begicks i det aktuella fallet och hur det utfördes och därmed ge notisen i alla fall ett uns av existensberättigande? Nä, det tror jag inte på. De kan väl inte vara så inkompetenta. Eller?

Rest in peace, Michael Jackson. Natten till idag, svensk tid, avled kungen av pop i en hjärtinfarkt; Michael, som inom några veckor skulle börja sin avslutningsturné och var i full gång med repetitionerna.

Detta är riktigt tråkigt, tycker jag. Som barn var jag ett stort fan av Michael Jackson. Mitt största minne är fortfarande konserten på Eriksberg i Göteborg, i slutet av 80-talet. Det var Bad-turnén och han dansade, sjöng och spelade sina allra bästa låtar någonsin. Den skivan anser jag fortfarande är den största av alla hans alster.

En stor entertainer och hitmakare har mött sin alldeles för tidiga död.

Godnatt, Michael.

Det finns så många företag i Sverige som har så usel kundservice. Därför blir man positivt överraskad varje gång man stöter på vänlighet i butikerna, för att inte tala om hjälpsamhet och tillmötesgående. Igår fick jag en mycket stor sådan överraskning.

För tre år sedan köpte jag en säng och ett sängbord (nattduksbord). Nu behöver jag ytterligare ett sängbord och ringde därför upp butiken för att beställa ett sådant. Det visar sig dock att hela serien (Apelzin) har utgått ur leverantörens sortiment och inte tillverkas längre. Efter mailkorrespondens med denne leverantör fick jag dock veta vilken återförsäljare som hade köpt det senaste partiet av dessa sängbord, nämligen Käkeläs Finnmöbler i Västerås.

Jag ringde dit och får först veta att ett hotell har bokat upp de allra sista exemplaren av sängbordet. Men sedan säger säljaren, Rainer, att han ska kolla upp saken lite närmare, de kanske inte behöver alla sängborden på hotellet. Det hinner inte gå två minuter innan han ringer mig. Jodå, det var inga problem för mig att köpa ett sådant sängbord. Perfekt! Jag undrade om de kunde skicka bordet till mig i Stockholm, men det tyckte Rainer var väldigt onödigt, eftersom det skulle bli så dyrt. Hur skulle vi då göra?

Jo, Rainer visste besked. Han skulle åka till Malmö via Bromma flygplats på fredag och kunde ta med sängbordet i bilen. När han sedan återigen landade på Bromma på kvällen kunde jag möta honom där och köpa bordet. Kunde jag inte komma var det inga problem, då skulle han bara ta med sig bordet tillbaka till Västerås och så skulle vi boka en ny dejt i Stockholm, vid ett annat tillfälle, så kunde jag köpa bordet då.

Snacka om kundservice från en person som inte känner mig, och helt och hållet på eget initiativ! På fredag ska jag köpa mitt sängbord på parkeringen vid Bromma flygplats och Rainer borde få påökt och förflyttas till marknadsavdelningen på Käkeläs Finnmöbler, tycker jag.

Jag har inte uppdaterat bloggen på länge, men det händer en massa saker just nu i mitt liv så den har tyvärr blivit nedprioriterad.

Jag återkommer så fort jag har lite tid över.

SEB sänker nu sparräntan på sitt sparkonto till 0 %. Det är LOL, WTF och ROTFL på det.

Själv har jag 3,25 % på BlueStep - utan att binda pengarna på något sätt, villkor som vem som helst kan få.

Juha Valjakkala, Åmselemördaren, har som bekant bytt namn. Det kan man förstå. Hans före detta namn känns det ju som att alla svenskar över 25 år känner till, plus en väldig massa finnar. Då kan kan ju tycka att han borde välja något anonymt finskt namn som gör att han smälter in i mängden, liksom.

Han väljer...Nikita Foughantine.

Nu är jag inte enormt bevandrad i finska namn och så, men det känns ju lite som att det kanske inte riktigt var det vanligaste finska namnet han kunde ha valt, eller? Nikita Foughantine. Hur tänkte han här? Hur kom han ens på något så extremt märkligt och - gissar jag - icke-finskt namn? Kom det till honom i en dröm, eller? Finns det överhuvudtaget någon annan människa på den här planeten med samma för- och efternamn?

Nåväl, Juha - eller Nikita - fortsätter ju sin brottsliga gärning även efter frisläppandet från sitt livstidsstraff. Så han är väl inte så intelligent, trots allt. Och därmed är väl namnvalet kanske lite mindre mystiskt, ändå.

Idag blev det klart att min syster har fått nytt jobb som konceptutvecklare på TV4:s och Expressens nya mobilbolag.

Det är en perfekt position för henne. Grattis till henne! Och grattis till Otto Sjöberg som blir chef för det nya bolaget och dessutom är en trevlig prick.

Nu är det dags för nästa champagnetest här på bloggen, och denna gång är det riktig skumpa från Frankrike:

Lanson Rosé

För några år sedan var jag i Reims, huvudorten i distriktet Champagne i Frankrike. Där besökte jag champagnehuset Lanson och fick en guidad rundvisning i de enorma fuktiga källargångar där deras fina vin mognar. Jag fick förstås smaka flera olika årgångar och sorter, men det är först på sista tiden som jag på allvar har fattat tycke för Lanson Rosé.

Denna roséchampagne tillhör mina favoriter just nu. Färgen är vacker och bubblorna många men det viktigaste är att smaken faktiskt är helt utsökt. Drycken är inte särskilt söt, men ändå fruktig och väldigt fyllig. Till skillnad från många andra champagner som är lika torra som denna blir Lanson Rosé aldrig det minsta sur till sin karaktär.

 

Trots sin rosa färg är det faktiskt endast 53 % pinot noir i Lanson Rosé. Såväl flaskans omslag som dess mjuka förpackning bidrar ytterligare till det rosa inslaget. Jag kan dock rekommendera den här champagnen i alla läger och jag hoppas inte att den säljer mindre på grund av det något feminina utseendet. Det förtjänar den icke!