Kristoffers blogg

Jag kom nyss hem från Guadeloupe, så därmed uppdateras kartan över länder jag har besökt:

visited 58 countries (26%)

Det är hög tid att publicera kartan över vilka länder jag har varit i, känner jag. Det är alltid intressant att besöka nya ställen och i sommar har jag fått två nya länder till min samling, nämligen Kroatien och Rumänien. Antalet besökta länder är nu uppe i 57 stycken, vilket - beroende på hur man räknar - motsvarar 25-28 % av jordens alla nationer. På kartan nedan ser du vilka länder jag har varit i då dessa är markerade med rött:

DN.se vet att berätta att det idag är exakt 100 år sedan den första flygturen genomfördes i Sverige, nämligen på Gärdet i Stockholm. Tydligen gick det inte så bra ett par dagar senare när man skulle upprepa bedriften för dåvarande kungen, Gustav V, och åskådarna blev således lite skeptiska till denna flygande tingest.

Sedan dess har det dock gått bättre för flygfarten i såväl Sverige och världen får man medge. Flygplanet är i sanning en fantastisk uppfinning, ändå. Det har gjort det möjligt för människor att resa till den mest avlägsna platsen på jorden på ett litet kick, relativt alla andra form av transportmedel. Själv har jag utnyttjat flygplanet under många, många utlandsresor genom åren, och alltid med gott resultat (som tur är!).

Jag kom som bekant precis hem från en bilresa i Europa och när vi startade hemresan från Zagreb och visste att vi hade över 200 mil hem och flera dagars vistelse i motorfordonet kunde jag inte låta bli att tänka på att en flygfärd hem hade tagit blott några timmar i anspråk. Nu var detta en bilresa och jag gillar sådana också, men mot slutet av resan kändes ändå vingar lite lockande ...

Idag är därför en perfekt dag att hylla bröderna Wright på, de pionjärer som 1903 var först i världen med att företa sig en tur med ett flygplan!

Det berättas nu om det amerikanska flygbolaget United Airlines som inför nya regler för kraftigt överviktiga människor (som det dessvärre finns gott om i USA). Om man är så stor att man inte får plats i ett säte, blir man erbjuden två stolar - om det finns plats ledigt. Detta innebär - som jag förstår det - ingen ökad kostnad för resenären. Men om planet är så fullt att det inte finns en plats över, så bokas man om till ett annat plan och måste betala också för den nya biljetten.

Det här är förstås en väldigt svår fråga. Det är alltid dumt att sparka på den som ligger men samtidigt kan man ju förstå medresenärerna som inte får plats i sina stolar för att grannen behöver minst 1,5 platser. Tydligen har United fått 700 klagomål på detta under 2008.

Till syvende og sist är det den överviktige som har ansvar för sin egen kropp och oftast beror inte hans vikt på någon sjukdom utan på en livsstil som han själv har valt. Men det är klart att det kan kännas tufft för dem som hamnar i den här situationen och måste lösa ny biljett.

År 2018 kommer svenskarna enkelt kunna ta sig ner på den stora europeiska kontinenten utan att behöva färdas över vatten. Idag klubbades nämligen ett beslut igenom om en bro mellan Danmark och Tyskland. Detta är riktigt intressant, spännande och bra! Att kunna ta bilen hela vägen ner till Italien utan att behöva passa färjetider är riktigt angenämt. Synd bara att det ska ta så lång tid att bygga bron. 2018 är tyvärr riktigt långt borta. Visst, det kommer att bli en två mil lång bro med fyrfilig motorväg och dubbla järnvägsspår, men ska det verkligen behöva ta nio långa år? Byggstarten är först 2012, liksom. Varför inte börja i år eller nästa?

Jag vet att man redan kan köra ner till Tyskland utan att behöva ta en färja, men det blir en rejäl omväg att åka hela vägen till Jylland innan man kan styra bilen söderut, så den rutten existerar inte i min sinnevärld.

Det har blivit ganska tunnsått med inlägg här på bloggen på sistone. Anledningen till det är att jag har varit bortrest. Förra veckan var jag i Venedig och denna vecka har jag varit på TechDays i Västerås.

Venedig var kul och mycket intressant. Senast jag besökte staden var för nästan två decennier sedan. Det har förmodligen inte hänt så mycket alls i Venedig sedan dess, men däremot väldigt mycket med mitt minne och med mig. Jag kom knappt ihåg någonting.

Denna gång åkte vi dock gondol, taxibåt och bussbåt, drack Bellini på Harry's Bar (och åt också den dyraste kycklingen med curry och ris jag ätit i hela mitt liv: 55 euro) och på hotellet, drack god annan drink på Hotel Danieli, shoppade, vandrade och solade. Överlag mycket trevligt.

Hemresan lämnade dock en del övrigt att önska. Inställt flyg och jobbig ombokning innebar att vi kom hem 01.00 på natten istället för 18.00, och att vi fick tillbringa massa tråkiga timmar på olika flygplatser. Nåja, våra väskor kom i alla fall med alla plan både dit och hem, alltid en lisa.

En österrikare som inte fick ta med sig sin tennisracket ombord på ett flygplan på grund av en hemlig lag har fått upprättelse i EU-domstolen. Denna förklarar nu att EU-medborgare inte kan begäras följa lagar som är hemliga för dem, vilket känns rätt förnuftigt. Bättre att stämma Kafka i ån, eller nåt. Läs mer om fallet på SvD.

Det intressanta i kråksången är dock att förutom tennisracketar fanns även golfklubbor, skateboardar och fiskespön på denna hemliga lista. Skateboardar?! Ett farligt mordvapen, helt klart ... Överlag är det dags att EU sätter ner foten mot USA:s löjliga regler nu. Det var som bekant amerikanerna som efter 11 september-dådet tvingade igenom denna extremt förhöjda och troligen väldigt onödiga säkerhet på flygresor.

Det här med att man inte får ta in vätskor i flygplanet, till exempel. Ja, man kan efter vad jag förstår i teorin framställa sprängämnen av diverse vätskor. För att göra detta måste man dock blanda de olika komponenterna så försiktigt och så långsamt att flygresan skulle vara över innan man är klar - om man nu mot förmodan skulle kunna tillbringa flera timmar i sträck på flygplanstoaletten utan att någon fattar misstankar. Vidare skulle man förmodligen inte komma så långt i blandandet eftersom resultatet blir så instabilt att det skulle sprängas långt innan man uppnått någon styrka som alls skulle göra sprängämnet farligt. Någon med mer insikt i detta får gärna rätta mig om jag har fel, men det här har jag hört från flera pålitliga källor.

Vill någon spränga ett plan kommer denne inte vara dum nog att använda
en metod som redan är känd. Och vill någon spränga ett plan tillräckligt mycket kommer denne att lyckas, oavsett vad man försöker göra för att förhindra dådet. Så istället för att skydda passagerarna med alla dessa regler gör man resan så mycket mer omständlig och jobbig för dem. Det är med andra ord dags att sätta stopp för dessa tokerier nu!

SAS är på tapeten nu igen, förstås. Det går uruselt för bolaget och de behöver massa miljarder, samt sparkar tusentals anställda. Nu ska de också lägga ner 75 rutter, vilket tydligen motsvarar 40 % av det totala antalet. De skriver att de kommer att fokusera på affärsresenärer, och det märks, tyvärr. Visst, det är säkert sunt ur ett företagsekonomiskt perspektiv, men som turistresenär har jag efter förra årets Las Vegas-resa svurit på att aldrig mer åka utanför Europa i en SAS-kärra, i alla fall inte i kuliklassen.

Det är nämligen ohyggligt trångt om plats på SAS långa flygningar. Jag är 1,86 meter lång, absolut ingen enorm höjd över havet. Men för att man ska trivas i SAS-stolarna får man inte vara längre än kanske 1,50, eller nåt. Två gånger i rad på Atlantflyningar har jag dessutom blivit förvisad till de sämsta stolarna i hela planet tillsammans med mitt resesällskap. Väldigt långt bak i kabinen (på rad 42) blir fyra stolar i mitten plötsligt tre. Och sitter man då på den första trean betyder det att man framför sig har två stolar, inte en, med påföljd att man måste sitta snett med benen - i 8-9 timmar!

Utöver platsproblemet är maten minst lika usel på SAS som på många andra flygbolag och dessutom är inte flygvärdinnorna sådär jätte-serviceminded. All-in-all innebär det att turistklass i SAS har sett det sista av mig på flygningar utanför Europa.

Dessvärre hjälper det inte att man har varit en trogen SAS-resenär genom åren och samlat ihop galet många SAS-poäng. För inte kan man uppgradera till business för det. Nej, det finns ju aldrig plats ledigt där. Och försök inte ens använda poängen att betala resan med, för då löper du risken att åka på en saftig flygskatt som går på lika mycket som själva resan skulle ha kostat; det var vad som hände mig och min syster när vi åkte till Lissabon i höstas.

Jag är sålunda inte förvånad över att SAS nu är i katastrofläge, inte så som det bolaget sköts. Och jag är heller inte ledsen, som svensk. Gå i konkurs, ni, det förtjänar ni.

SL:s styrelse har beslutat att pendeltågen ska kunna köra hela vägen till Uppsala, och på vägen passera Arlanda. Det är helt rätt och inte en dag för tidigt. Arlanda Express är visserligen bekväm och snabb, men också extremt dyr.

I många andra storstäder runtom i världen finns det antingen motsvarande pendeltåg eller tunnelbana till flygplatsen eller också specialtåg som är mycket billigare än i Stockholm; exempelvis har Amsterdam mycket bra och billig spårbunden trafik mellan staden och Schiphol (särskilt om man som 30-åring - av misstag - råkar köpa andraklassbiljett för pensionärer och sätter sig i första klass).

Svenskarna ska uppmuntras att resa så mycket som möjligt, det mår de bara bra av!

Sommaren 2007 företogs en bilresa genom Europa. Under två veckor besökte vi Albanien, Makedonien, Bulgarien, Serbien, Ungern, Polen, Italien, Vatikanstaten, Tyskland, Danmark, Österrike och eventuellt något mer land. Huvudelen av resan ägnades dock åt Italien och de östra delarna av Europa.

Under resans gång bloggade vi via mobil och mail. Denna blogg kan du läsa här.