Kristoffers blogg

Tidningen New Humanist har skapat lite samlarkort för 2000-talet. Gå in på sajten och kolla vidare. Så här ser till exempel det katolska kortet ut:

Den 1 januari i år fick kronofogden skyldigheten att mäta ut också bostaden vid obetalda skulder. Tidigare har fordringsägaren kunnat välja mellan en liten (billig) och en stor (dyrare) utredning. I den förra ingår inte bostaden som möjlig ersättning för skulden, men det gör den i den senare. Från och med senaste årsskiftet är det alltid den stora utredningen som gäller, vilket har fått till följd att 100 000 befintliga kronofogdeärenden har gjorts om i år. Det har hörts en del upprörda röster om detta: "Folk får gå från hus och hem", bla, bla, bla.

Är det bara jag, eller vad är grejen? Ponera att en person har en skuld på 500 000 till en enda fordringsägare som han inte kan betala. Det är väl alldeles självklart att bostaden ska få mätas ut i det fallet. Företaget ifråga vill förstås ha tillbaka alla sina pengar nu, inte via utmätning av lönen och därmed kanske endast 50 000 kr per år. Det är ju den som innehar skulden som själv har satt sig i situationen och måste ta sitt ansvar. Någonstans måste också ärkesocialistiska, solidariska Sverige, med all världens skyddsnät man kan tänka sig, få ett stopp.

Jag tycker således det var helt rätt av regeringen att de drev igenom den här lagen. Det är dags att sluta dalta med svenskarna. 

DN vet att berätta att allt fler flyttar in till Stockholm, antingen från landsbygden eller från andra länder. Numera är det dock inte enbart jobbmöjligheterna som får folk att flytta hit, utan snarare den urbana livsstilen, närheten till olika kulturevenemang, restauranger, kaféer, barer och annat som hör stadslivet till. Detta är särskilt viktigt för dem som flyttar till innerstaden, berättas det vidare. Vid årsskiftet beräknar man att 808 300 personer kommer bo i Stockholms stad, vilket är flest någonsin.

Själv är jag född och uppvuxen i förorten, dels Västerhaninge och lite senare Gamla Östberga och Bromma. Jag flyttade in till stan, alltså innanför tullarna, 2000 och kände direkt att härifrån kommer jag inte röra på mig i första taget. Nu, nästan nio år senare, har jag fortfarande samma känsla. Jag har väldigt svårt att tänka mig att jag någonsin i livet kommer bo i någon annan del av Sverige. Kanske i en närförort till Stockholm, kanske utomlands, men aldrig i någon annan stad i vårt land. Jag tror att det är mycket lättare att flytta "upp sig", alltså till en större stad från en mindre, än tvärtom. Det gäller i alla fall för mig.