Kristoffers blogg

Idag berättar alla stora tidningar om att Postens vd, Lars G Nordström, avstår hela sin lön och därmed kommer att arbeta helt och hållet gratis. Drevet har gått, jantelagen har utövat sin fulla kraft, och nu kommer det oundvikliga resultatet.

Visst, 900 000 kr i månaden är mycket pengar. Visst, han har sedan tidigare en pension från Nordea på 5 miljoner per år. Men det hör liksom inte hit. Lars G är uppenbarligen en bra förhandlare. Styrelsen behöver honom under en begränsad period på posten som vd och enligt styrelseordförande Marianne Nivert är ersättningen exakt lika hög som för företrädaren, då den senare hade bonusar och pensionsavtal som inte Nordström har. Alltså förlorar inte Posten ett dugg på detta. Vill man ha duktiga människor (som man får utgå ifrån att Nordström är) på viktiga poster, måste man betala skäligt.

Nu kommer han alltså bedriva sitt arbete helt och hållet ideellt, vilket inte alls känns bra för mig som kund. Hur mycket engagemang kommer han att lägga ner i arbetet då, liksom? Återta genast din lön, Nordström, det här håller inte!

Det kanske mest störande av allt är att 90 % av Aftonbladets läsare anser att "fler toppchefer frivilligt bör sänka eller avstå från sin lön". Då har 42 000 personer röstat ... Detta är förmodligen det tydligaste exemplet av alla på att det är oerhört fult att tjäna pengar i Sverige, att sticka ut, att lyckas. Och det är så förbannat ledsamt.

Läs mer om soppan på DN, SvD och Aftonbladet.

I dagens ledare i Sydsvenskan, som märkligt nog har publiceringsdatum 23 november, får vi veta att tidningens hållning är att boken 1984 beskriver en bra modell för ett samhälle som vi alla bör leva i. Det är svårt att tolka det aningslösa dravlet på annat sätt. Givetvis tar de med den så kallade mildring av lagförslaget som ännu mer aningslösa Beatrice Ask stoltserade med igår. En mildring som inte alls är någon mildring då den inte berör lagförslaget som sådant.

När man läser Sydsvenskans ledare ekar olycksbådande tendenser av att man agerar megafon åt de stora film- och musikbolagen. Större delen av den misstänkta partsinlagan går ut på att beskriva själva IPRED-lagen och hur den är tänkt att fungera, givetvis framlagd i så ljus dager som möjligt. I slutet av artikeln kommer man dock med en del egna åsikter:

"Vad är egentligen så upprörande med att upphovsrättsinnehavare kan kontakta fildelare med varningar och ersättningsanspråk? Den som tittar på TV utan att betala TV-avgift kan vänta sig liknande påstötningar."

Det är väldigt upprörande att ge giriga, vinstdrivande mediebolag, som inte längre har en affärsmodell som fungerar men vägrar att fatta det, rätt att direkt kontakta privatpersoner med ersättningsanspråk. TV-licensen är utformad som en statlig skatt (och är absurd i sig, men det ska vi inte gå in på här) för alla som har någon form av radio- eller tv-mottagare hemma, det vill säga 99 % av Sveriges befolkning. Men den drivs i förlängningen in av en stiftelse som inte har några kommersiella intressen och dessutom är starkt knuten till staten. Det är en stor skillnad mot till exempel det amerikanska filmbolaget 20th Century Fox.

"Farhågor finns om hutlösa skadeståndskrav från giriga mediebjässar, men kraven kan alltid bestridas. Blir det sedan rättssak av fallen är svenska domstolar inte precis kända för att döma ut stora skadeståndsbelopp."

Sydsvenskan tycker alltså att en nära framtid med domstolar som är upp över öronen upptagna av mål mellan amerikanska företag och svenska privatpersoner är en skön framtid. Mord, våldtäkter, misshandelsfall och liknande mindre allvarliga frågor får givetvis stå tillbaka för dessa Historiens Värsta Skurkar som de olagliga fildelarna utgör. Företagen har råd och tid att driva dessa processer i flera år, oavsett om de får rätt i slutänden eller inte. För privatpersoner är ett sådant mål en stor katastrof med dyra advokatkostnader.

Man ser direkt en parallell till USA där stora, mäktiga företag inte skyr några medel för att "stämma skiten" ur små företag som driver en konkurrerande verksamhet och som de vill ha bort från marknaden. Det behöver inte finnas någon grund alls för stämningarna, men under de år som processerna pågår hinner de mindre företagen gå i konkurs eftersom de inte kan sälja något och därmed har syftet uppnåtts.

Det är trist att se en av landets största tidningar sälja ut sig till amerikanska företag. Och faktiskt ganska förvånande.