Kristoffers blogg

Imorgon fredag har ytterligare en Oscarfavorit premiär på svenska biografer, nämligen det politiska dramat Frost/Nixon. Filmen bygger, förstås, på verkliga händelser som utspelade sig ett par år efter det att Watergateskandalen hade briserat och USA:s dåvarande president Richard Nixon som första amerikanska president i historien, både förr och senare, hade varit tvungen att avgå.

David Frost var vid den här tidpunkten en framgångsrik brittisk programledare, men han var ingen grävande journalist utan ägnade sig mer åt satir och underhållningsprogram. När han därför fick för sig att han skulle göra den första tv-intervjun med Nixon efter hans avgång var det inte många i branschen som fäste så stor vikt vid det eller trodde att han verkligen kunde få fram något av värde ur en så slipad politiker som den före detta presidenten. Frost och hans producent anlitar dock ett par garvade personer som tar itu med själva grävandet.

Filmen handlar om upptakten till intervjun och själva bandandet av densamma. Det skulle ha kunnat varit riktigt tråkigt. Det är väldigt spännande. Framför allt är skådespelarna perfekta i sina roller. Alltifrån den självupptagne, smilande, lättviktiga Frost (Michael Sheen) till den imposanta, intelligenta, rutinerade politikern Nixon (Frank Langella). Under själva intervjun kommer särskilt Langellas fantastiska talang fram och det är alldeles självklart att han har nominerats till en Oscar för denna roll.

Frost/Nixon är en riktigt bra film som jag varmt kan rekommendera, dels för storyn men nästan främst för Langellas utomordentliga skådespelarprestation.

DN rapporterar att kronofogden nu driver in allt större summor från de skuldsatta, detta sedan reglerna som bekant ändrades vid årsskiftet så att en så kallad fullständig utredning alltid genomförs. Jag har skrivit vad jag anser om detta i ett tidigare inlägg, och jag håller fortfarande fast vid min ståndpunkt: Har man satt sig i skuld är det inte på något sätt märkligt att företaget/banken vill ha tillbaka pengarna man är skyldig. Lika självklart är det att fordringsägaren vill ha tillbaka pengarna så fort som möjligt och inte vill vänta i flera år, kanske decennier, på att skulden skall regleras.

Reglerna har alltså ändrats nu och detta ger resultat. Men givetvis får resultatet kritik från landets socialister, inklusive den liberala tidningen Dagens Nyheter. Ekonomireportern Maria Crofts går till och med så långt att hon uppmanar de skuldsatta svenskarna att gömma pengarna i madrassen, så att kronofogden inte kommer åt dem. Jag förstår att hennes uppdrag är att vara på den enskilde personens sida gentemot företagen, men det här var lite väl magstarkt även för att komma från henne?

Har du satt dig i skuld är det självklart att du ska betala tillbaka denna skuld. Företagen/bankerna måste också överleva. Jag vet att det finns undantag och ibland speciella omständigheter och jag menar inte på något sätt att alla som är skuldsatta är dåliga människor. Inte alls. Men samtidigt måste man ju inse att pengarna inte är ens egna och den som har lånat ut dem vill ha tillbaka dem, det är inget konstigt med det.