Kristoffers blogg

I Frankrike röstade precis nationalförsamlingen nej till en ny lag som skulle klubbas igenom. Enligt lagen skulle en person som ertappats med olaglig fildelning kunna stängas av från Internet i ett år. Tack och lov är franska politiker inte lika varma anhängare av censur, 1984 och övervakningssamhället som svenska diton, eftersom lagen alltså inte gick igenom. Skönt att se att det finns intelligenta folkvalda människor också, även om de inte är svenskar.

När IPRED-lagen trädde i kraft 1 april rivstartade som bekant Antipiratbyrån och ett antal bokförlag med att begära ut personuppgifterna för ett IP-nummer man ansåg hade delat ut ljudböcker på nätet. Nu visar det sig att operatören ifråga, Ephone, inte rullar runt på rygg utan istället tar strid. Företaget anser att förlagen och APB har för lite på fötterna, ett för svagt bevisläge, helt enkelt.

Detta är intressant. Bara för att den här integritetskränkande övervakningslagen nu har införts kommer tydligen operatörerna inte i första taget att vika sig och avslöja sina kunder för bolagen. Detta första fall kommer givetvis att bli principiellt viktigt för hela IPRED-lagens framtid och jag kan garantera att alla operatörer, bolag och pirater följer de senaste händelserna med falkögon.

Starkt av Ephone att våga stå upp mot de mammonblinda bolagen och blodhunden Pontén.

Det är riktigt kul att följa Socialdemokraternas väg mot undergången. Först var det samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet som knakade betänkligt i fogarna, och väljarraset började. På senaste tiden har Wanja och Mona konspirerat tillsammans och lyckats med konststycket att inte längre vara största parti i Sverige på jag vet inte hur många år. Först skyllde Wanja ifrån sig, och procentenheterna befann sig helt plötsligt i fritt fall. Sedan skyllde Mona på Wanja och nu sitter Wanja ändå kvar, vilket betyder att Mona förlorade. Nästa mätning känns otroligt intressant. Jag tror som många andra att det faktum att Wanja sitter kvar ytterligare försämrar oppositionens chanser i nästa val.

Medan alla sju haven stormar i fiendelägret lägger Reinfeldt och kompani upp fötterna på bordet, öpnnar en till chipspåse och myser förnöjt av underhållningen.

Nedanstående 10 minuter långa video visar något som borde vara självklart för alla människor, men som tyvärr inte är det. Se videon och lär dig mer om vad att vara open minded egentligen innebär. Hint: Att tro på spöken eller homeopati eller annan pseudovetenskap är inte att vara open minded.

In i det sista motsatte sig Turkiet att Danmarks före detta statsminister Anders Fogh Rasmussen skulle bli ny generalsekreterare för Nato. Anledningen var att Fogh Rasmussen inte hade bett om ursäkt för att tidningen Jyllands-Posten publicerat tolv bilder som drev gäck med Muhammed, religionen Islams stora fixstjärna.

Till slut blev ändå Fogh Rasmussen Natochef och han berättar nu att han inte gav vika när det gäller Muhammedfrågan. Danmark har yttrandefrihet och det är inte regeringens sak att be om ursäkt för vad en tidning publicerat, förklarar han vidare. Detta är givetvis helt rätt gjort. Ingen människa ska behöva ställa sig på tå och buga för någon religion, allra minst en internationell makthavare. Det står alla fritt att tro på vad de vill och men det står också alla fritt att kritisera vad de vill och alla religioner bör kritiseras precis lika mycket som allt annat i samhället, om det nu må vara politiska partier, företagsledare eller vanliga människor.

Många är de som har förlöjligat och gjort satir av företag som till exempelvis Microsoft genom åren, men Bill Gates privatarméer som med våld försöker kväsa kritiken har man inte alls hört talas om, eftersom de inte existerar. Fast gör man satir av en religion får man minsann veta att man lever. Då får man uppleva vad blind fundamentalism kan ställa till med. Urbota korkat, förstås.

Det tristaste av allt är dock att Turkiets ledare anser att Fogh Rasmussen inte arbetar för fred när han vägrar be om ursäkt ... Snacka om att kasta sten i glashus. Om åsikterna hos Turkiets högsta ledning är representativa för landets medborgare blir jag riktigt mörkrädd.

Det hann tydligen bara gå några timmar innan den nya Privatpolisen begick sina första klavertramp i sin enorma iver att sätta fast hela Sverige för upphovsrättsintrång. Antipiratbyrån lyckades tydligen logga in på en FTP-server - som var skyddad med användarnamn och lösenord - och ladda ner upphovsrättskyddat material. Nu hävdar man att dessa verk, i och med denna inloggning, därmed tillgängliggjorts för allmänheten i stor skala och från en enda IP-adress.

Detta är naturligtvis inte sant, vilket också André Rickardsson är inne på. Jag tillhör allmänheten och jag har inga inloggningsuppgifter till den där servern. Det finns inget som säger att någon har haft tillgång till servern förutom ägaren och nu Antipiratbyrån. Och hur fick Henrik Pontén och hans gelikar tillång till den? Troligen via en kriminell handling i form av dataintrång, enligt Rickardsson.

Ser ni vad som händer? De bakåtsträvande USA-ägda bolagen begår brott mot svensk lag för att få tillbaka pengar som de aldrig har förlorat. Detta är bara det första exemplet på konsekvensen av IPRED. Det lär följas av många fler.

Enligt tidningen PC för alla har lanseringen av Internet Explorer 8 i princip inte alls påverkat Firefoxs ständigt ökade andel av webbläsarmarknaden. Däremot har - naturligt nog - Internet Explorer 7 fått det svårare. 

Det här är ingen överraskning alls för mig. Under alla år har jag (efter Netscapes kollaps) varit en Interner Explorer-kille och jag körde länge med version 7 av denna webbläsare. Men till slut tröttnade jag på all reklam som segade ner särskilt de stora nyhetssidorna något oerhört och installerade Firefox med lämpliga plugin. Sedan dess har jag aldrig tittat tillbaka. Och varför skulle jag? Firefox funkar hur bra som helst; det är snabbare och stabilare än IE och har lägre minnesavtryck eller memory footprint. Så tänker nog i princip alla. Även om IE 8 kanske är bättre än IE 7 har det långt kvar till Firefox, som - är jag övertygad om - kommer vara dominanten inom ett par år. 

Jag var inne på det i mitt blogginlägg igår och idag får jag vatten på min kvarn av IT-säkerhetsexperten André Rickardsson: domstolarna kan ingenting om IT. Enligt Rickardsson är läget värre än under häxprocesserna på medeltiden och jag har inga skäl att ifrågasätta detta. Under The Pirate Bay-rättegången lyssnar jag på sändningarna från rättegångssalen och fick mig väldigt många goda skratt och klentrogna utrop när jag hörde hur oerhört inkompetenta åklagare, försvarare och domare var på IT-frågor. Håkan Roswall, som var åklagare och därmed företrädde staten och svenska folket, är tydligen Stockholms tingsrätts IT-expert. Helt ofattbart. Killen närmar sig pensionsåldern och har inte koll på mycket inom den här sfären, om man säger så ...

När nu de olika målen mot personer som de privata bolagen misstänker är olagliga fildelare kommer upp i tingsrätter runtom i landet är det bara att hålla i hatten; jag misstänker att vi tyvärr kommer att få se exempel på rent obeskrivliga rättssäkerhetsmässiga övertramp på grund av att domstolarna inte förstår IT överhuvudtaget. Det är bara att hoppas att det finns fler insatta personer med juridisk kompetens som André Rickardsson som kan rädda svenska folket undan de kommande justitiemorden.

Så blev då privatpolissamhället verklighet till slut. Idag införs IPRED i Sverige och plötsligt har inte längre det statliga, utbildade polisväsendet längre ensamrätt på att jaga svenska medborgare som de bedömer har utfört kriminella handlingar. Nej, nu får alla upphovrättsinnehavare carte blanche att skicka utpressningsbrev till svenska familjer och stämma dessa på hur stora fantasibelopp som helst. Allt utan att på något sätt ha en aning om det verkligen är dessa utsatta som är skyldiga till något brott eller inte.

Detta betyder att Universal Music, för att ta ett exempel i raden av stora, bakåtsträvande skivbolag utan koll på verkligheten överhuvudtaget, kan skicka in en begäran till en i IT-frågor mycket okunnig tingsrätt (vilket jag utgår från att alla är om man ska döma av The Pirate Bay-rättegången där den mycket opåläste Håkan Roswall ansågs vara IT-åklagaren framför alla) om att få namnet på en person som tar sig ut på Internet via ett visst IP-nummer.

Vad är då problemet med detta? Jo, ett IP-nummer bevisar ingenting. Inte ett jota. Det visar bara vem som står som ägare till Internetabonnemanget. Såvida inte Universal Music har hyrt en väldigt skicklig privatdetektiv som medelst foton, videoupptagningar och/eller ljudupptagningar kan bevisa exakt vem som har använt IP-adressen just när upphovsrättsbrottet begicks går det inte att utdöma någon skyldig. Inte för att Per Sundin, Universals svenska vd bryr sig. Han har ju tidigare förklarat att han vill fälla någon, vem som helst, oavsett om denna person är skyldig eller inte. Och denna person har nu fått makt och rättigheter som inte ens svenska polisen har ...

Många är nu de som öppnar upp sina trådlösa nätverk så att vem som helst kan surfa på dem, bara för att visa hur patetisk den här lagen är. Jag ser framemot ett prejudicerande fall i en domstol där vi en gång för alla får se hur lågt rättssäkerheten i Sverige har sjunkit i och med dagens juridiska debacle.

Idag är IPRED implementerat. Hur få dagar behöver vi vänta innan Sverige i allt väsentligt liknar Orwells 1984?