Kristoffers blogg

Efter mitt senaste blogginlägg har nu det hänt att chefen på Statoil vid Jarlaplan har ringt upp mig och bett om ursäkt för det inträffade. Han förklarade att stationen tydligen använder inhyrd extrapersonal under sommaren och att han ännu inte hade hunnit identifiera vem jag pratade med och som var så otrevlig. Han menade dock att ett sådant uppträdande inte är godtagbart och att vi självfallet skulle ha fått den bil vi hade beställt. Som kompensation för denna incident får vi nu hela bilhyran plus den sista bensinen gratis. 

Detta var ett bra samtal med som det verkar en seriös och ansvarstagande chef och ursäkten samt kompensationen godtas. Vi är dock inte säkra på om vi kommer att hyra bil hos Statoil igen i framtiden, det är nog ändå något som tål att funderas på.

Under sommaren har vi hyrt bil två gånger hos Statoil och båda gångerna har de slarvat. Den senaste gången var det riktigt allvarligt.

Den första incidenten inträffade i midsomras. När vi hämtade bilen vi skulle hyra var den inte städad. Det låg en kvarglömd sjal i den och en godispåse. Vi påpekade detta och fick då förklarat för oss att vi skulle ta upp saken när vi lämnade tillbaka bilen. Det gjorde vi och fick raskt 10 procents avdrag på priset. Fortfarande slarvigt av Statoil, men ändå helt okej bemötande.

Den andra, betydligt allvarligare incidenten inträffade i helgen. I fredags skulle vi hämta ut en bil på stationen vid Jarlaplan i Stockholm. Vi hade denna gång bokat en större bil och angivit att vi ville ha automatlåda. Bokningen utfördes på nätet och i utskriften av bekräftelsen stod det klart och tydligt vad som gällde. När vi nu ska hämta ut bilen ser vi att den har en manuell växellåda. Vi uppmärksammar personalen på detta och berättar att vi valde en bil med automatlåda. Personen vi pratar med, X, visar sig dock vara helt oförmögen till vanlig servicekänsla. Hon är sur och vresig och förklarar bestämt att man inte kan boka med automatlåda på nätet. När vi förklarar att man visst kan det säger hon att det står fel på Statoils webbplats ... Självfallet är det inte så, eftersom de har en kryssruta man klickar i just för detta ändamål, säger vi. De har i alla fall ingen bil med automatlåda inne, förklarar hon, och står sedan bara helt tyst och handfallen.

Vi går in på stationen och visar för en annan anställd upp bekräftelsen där det alltså klart och tydligt står att vi har beställt en bil med automatlåda. Hon är mer tillmötesgående, förklarar att X har fel men att de tyvärr ändå inte kan göra något eftersom de faktiskt inte har någon bil med automatlåda inne. Något måste ha gått fel, säger hon. Vi inser att vi inte hinner stå här längre och därför måste bita i det sura äpplet men förklarar att vi vill ha avdrag på priset för detta misstag. Det ska vi ta upp när vi kommer tillbaka på söndag, förklarar kvinnan i kassan. Personen X har under tiden kommit in i affären och fått veta att hon hade fel om att man inte kunde boka automatlåda på nätet, men ger oss inte så mycket som en blick, än mindre än en ursäkt.

På söndagen lämnar vi tillbaka bilen och nu finns endast person X - fortfarande lika sur, vresig och i total avsaknad av servicekänsla - där. Hon går och tankar bilen och kommer tillbaka och vill ha 355 kronor av oss för bensinen. Vi förklarar återigen att vi vill ha avdrag på priset eftersom vi inte hade fått någon automatlåda. Det kan bara stationschefen Y ge oss, säger hon. Vi frågar var han är. Han är hemma, säger hon. Hur gör vi då, frågar vi. Ni får väl komma in i veckan och prata med honom, säger X.

Nu blir vi riktigt förbannade och förklarar att det är de som har gjort fel från början, att de har sagt att vi skulle få avdrag på priset när vi återlämnade bilen och att vi definitivt inte tänker betala för bensin nu och sedan åka till stationen i veckan för att få tillbaka pengar. Vi frågar om inte X kan ringa chefen Y. Nej, inte på helgen, får vi veta efter att ha ställt frågan två gånger då hon bara mumlade något ohörbart första gången.

Vi säger återigen att vi inte tänker återkomma i veckan utan att de får lösa det här eftersom de har gjort fel. Till slut frågar X om det är okej att vi lämnar det såhär, och menar då att vi inte ska betala för bensinen nu. Vi frågar då om chefen Y kommer att ringa oss i veckan så att vi kan lösa det här, och det lovar hon att han ska göra. Vi går då därifrån.

Nu är det tisdag eftermiddag och chefen Y har inte hört av sig. Ingen har hört av sig. Vi vet inte vad som händer. Ska vi betala för bensinen och sedan få avdrag på priset för bilen? Kommer vi att få en betalningsanmärkning nu för att vi inte har betalat för bensinen? Vi har inte fått någon information.

Enda anledningen till att vi valde Statoil denna gång var för att vi ville ha en bil med automatväxel. Vi skulle köra långt och en av oss är inte så bekväm med manuell växellåda. Det hade dock mycket väl kunnat vara så att vi båda bara hade haft körkort för automatlåda och då hade vi inte kunnat använda bilen alls och därmed inte hunnit ner till bröllopet vi var på väg till.

Troligen blir detta sista gången vi hyr bil av Statoil med tanke på deras slarv, synnerligen otrevliga personal och det faktum att de inte kan leverera de bilar man har beställt.

Det är hög tid att publicera kartan över vilka länder jag har varit i, känner jag. Det är alltid intressant att besöka nya ställen och i sommar har jag fått två nya länder till min samling, nämligen Kroatien och Rumänien. Antalet besökta länder är nu uppe i 57 stycken, vilket - beroende på hur man räknar - motsvarar 25-28 % av jordens alla nationer. På kartan nedan ser du vilka länder jag har varit i då dessa är markerade med rött:

DN berättar att de nordiska länderna ser olika på svininfluensan. Svenska myndigheter är räddast. Danmark och Finland ser på influensan som vilken tänkande människa som helst borde göra: den är inte farligare än någon annan influensa. Sverige är väl inte på samma masshysteriska och fullständigt onödiga nivå som Storbritannien och USA, men vi lutar ändå åt det hållet. Särskilt när DN:s vetenskapsredaktör i ett anfall av total sinnesförvirring och kvällstidningsdramatik gick ut och berättade något i stil med att "Människor på din arbetsplats kommer att dö. Du måste förbereda dig på det". Väx upp, Karin Bojs.

Det dör tusentals människor i Sverige varje år av vanlig influensa - för att inte tala om hur det ser ut i världen i stort. Hur många har globalt dött i svininfluensa sedan den startade för många månader sedan? Under 1 000 personer. Sluta genast upp med dessa urbota löjliga larm, alla medier! Det enda de bidrar till är att skapa masshysteri och oro bland befolkningen - fullständigt i onödan. I Mexiko, där svininfluensan först bröt ut, har 146 människor avlidit. Totalt. Hur många människor dör varje dag i narkotikakrigen där? Hur många förolyckas varje dag i trafiken i det landet? Snälla nån, tänk efter lite innan ni ger utrymme åt svininfluensan i medierna.

Troligen är svininfluensan 2000-talets största medieanka.

Jag ska idag bjuda mina läsare på en intervju med en mycket dum människa. Bevittna hur Richard Dawkins gör slarvsylta av hennes argument, se alla sju delar, och skratta er halvt fördärvade åt den totala avsaknaden av intelligens hos människan:

DN.se upprörs över att det finns "många oskyldiga på polisens spaningslistor", alltså de register över kriminella och deras anhöriga som blev stulna nyligen. Givetvis är det synd att listorna stals men det är inget fel begånget här. Självfallet måste polisen kunna ha register över de personer som brottslingarna umgås med, hur oskyldiga till brott dessa än må vara. Det handlar om att skydda samhället från de kriminella personerna på alla sätt möjligt, och då ingår att kartlägga deras liv in i minsta detalj vilket inbegriper att identifiera familjemedlemmar och "hangarounds". Får man syn på en av de senare finns det en chans att den man spanar efter, brottslingen, också finns i närheten. 

Det är tråkigt att listorna är stulna och att oskyldiga namn och bilder därmed sprids, men ansvaret faller inte på de poliser som upprättade registren utan på den som stal listorna - och kanske på den som inte såg till att de hölls säkra innanför polishusets väggar.