Idag fredag har The Wrestler premiär på svenska biografer. Filmen följer Mickey Rourke som Randy "Murbräckan" Robinson, en professionell brottare på den amerikanska wrestlingscenen. Randy har varit med länge, är sliten och till åren, men trivs fortfarande som bäst i ringen. Dessvärre börjar kroppen att ge upp, hjärtat sviktar efter decennier av slagsmål och missbruk av steroider och kokain. Givetvis har Randy en dotter som har vuxit upp utan sin pappa närvarande och de har ett mycket trassligt förhållande. När Randy inte brottas eller försöker lappa ihop saker med dottern hänger han på en strippklubb där han har fått djupare känslor för en strippa i hans egen ålder, spelad av Marisa Tomei.
Tillsammans bildar dessa ingredienser ett gediget, välspelat hantverk. Både Tomei och Rourke är Oscarnominerade och i åtminstone Rourkes fall är det välförtjänt. Tomei gör bra ifrån sig, men hennes prestation är inte direkt av Oscarklass. Rourke har dock verkligen gått in i rollen på allvar vad gäller såväl psyke som fysik. Killen ser verkligen ut som karikatyren av en amerikansk wrestler, men det fungerar. När han inte är i ringen är han from som ett lamm. Överhuvudtaget finns det ingen ondska eller elakhet alls i The Wrestler, vilket är riktigt befriande. Däremot finns det halvtragiska människoöden, dåliga relationer och amerikansk småstadskänsla; som gjort för en Oscarjury, således.
Jag gillade The Wrestler, även om det inte är en toppfilm. Ett habilt drama.