Johan Wissman tog idag sin efterlängtade guldmedalj i ett stort, internationellt mästerskap. Väldigt roligt för honom, tycker jag. Det är han sannerligen värd. Just nu är han den klarast lysande kometen på den svenska friidrottshimlen - och dessvärre kanske den enda?
Sedan Stefan Holm lade av och Carolina Klüft bytte gren känns det väldigt tunt i Sveriges led. Thörnblad är ju alltid sämst när det gäller och egentligen är det nog bara Susanna Kallur som är den enda andra svenska medborgaren av internationell klass kvar. Men då vill det till att skadorna uteblir, vilket ingen förstås någonsin kan garantera.
Det svenska friidrottsundret vi har upplevt under början av 2000-talet är borta. Förhoppningsvis finns det yngre förmågor som väntar i kulisserna, men i VM i Berlin i sommar finns det idag bara en liten chans till svensk medalj, i form av en frisk Kallur. Wissman må vara bäst i inomhus-EM men i utomhus-VM är det oändligt mycket tuffare motstånd och där räcker han inte till. Än?
Läste att Kallur ska opereras igen... För att fixa stressfakturer opererade man tydligen in en stålplatta som nu skaver när hon joggar och stör hennes träning. Den ska nu bort så att hon kan göra comeback. Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas...
Skrivet av Tess den 11 mars 2009 kl 19:58 #
Ajajaj. :( Tänk vad jobbigt att vara elitidrottare och hela tiden vara skadad. Något som en vanlig människa knappt känner av kan ju vara en total season breaker för en elitidrottare ...
Skrivet av Kristoffer den 11 mars 2009 kl 20:57 #