Frozen River är en smutsig, deprimerande, bitvis våldsam men ändå varm film. Vi befinner oss på gränsen mellan Kanada och USA. Det är vinter. Ray Eddy, som spelas av Melissa Leo, är en trött, fattig mamma med två barn och en spelgalen man (som vi aldrig får se i filmen). Mannen har dragit till Atlantic City med delbetalningen till deras nya husvagn, som ska ersätta deras äldre, schavigare mobila hem. Allt kör ihop sig och snart är det jul.
Ray vill tjäna snabba pengar så att familjen kan få sin nya husvagn i tid till helgerna och blir desperat nog att ta chansen att begå lite kriminalitet när hon av en händelse träffar på en ung indianska som livnär sig på att smuggla illegala flyktingar från Kanada, via det närbelägna indianska territoriet där delstatspolisen inte har någon makt, in i USA.
Det blir tragik, det blir en del riktigt skrämmande scener och det blir en stämning som känns typisk för amerikansk independentfilm som utspelar sig på landsbygden och socialrealistiskt speglar livet där. Vi känner som sagt igen miljön, den deprimerande, skitiga som påminner oss om hur bra vi trots allt har det i sofforna i våra välisolerade, fullt funktionella svenska medelklasshem. Men Frozen River bjuder också på en intressant, originell historia som ändå känns tidstypisk för den värld vi idag lever i. Leo har dessutom fått en rättmätig Oscarnominering för sin roll.
När man inser att en stor del av skådespelarna och rollfigurerna är indianer kanske man tror att detta kommer bli en skildring av ett minoritetsfolks krassa tillvaro i en diskriminerande verklighet, men det finns inte många sådana tendenser. Visst, vi får veta att den vita kvinnan inte utsätts för samma granskning av ordningsmakten som sin indianska motsvarighet, men detta faktum får inget eget fokus utan används istället som en del av ramhandlingen. Frozen River är istället främst en film om Ray Eddy och hennes familj och hur de kämpar för att överleva och finna lite glädje mitt i all misär.