DN skriver att de styrande i Oslo har sagt ner till bildandet av en muslimsk skola i staden. Det är visserligen inte klart än då utbildningsnämnden har sista ordet, men det här visar ändå att norska politiker är mycket mer klarsynta än svenska.
Självfallet skall det inte finnas religiösa friskolor i ett sekulärt samhälle. Som barn är man mycket lättpåvkerad och det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att av föräldrarna tvingas gå i en religiös skola där man indoktrineras i sagor och fabler på bekostnad av vetenskap och verklighet.
Nu är det bara att hoppas att svenska politiker lär sig något av sina norska kollegor.
Vad gör vi då åt livets ord's mflr. skolor?
Skrivet av ws den 05 mars 2009 kl 11:02 #
Vad vi gör? Vi förklarar för dem att om de ska finnas som friskola får de inte lära ut i någon religion, endast om alla religioner.
Religionsundervisning är viktig, d v s undervisning om vilka religioner som finns och hur de fungerar. Men barnen ska inte indoktrineras i någon speciell religion och läras att "denna är den riktiga religionen".
Skrivet av Kristoffer den 05 mars 2009 kl 11:28 #
Vem är du att avgöra vad som är verkligt? Vad vetenskap handlar om är att beskriva världen, för att göra det så använder man en förklaringsmodell.
Det är inte relevant om det är så att en boll dras emot jorden pga gravitationskraften (som dessutom inte ens förklaras som en kraft längre) eller om det är små röda, men osynliga, tomtar som sätter fast bollen i ett upptuggat tuggumi och sedan drar ned den till marken med en, för dina ögon osynlig, tuggummidragarmaskin, det enda som är relevant är att det första är fruktansvärt mycket lättare att räkna på än det senare och därför utgör en "bättre" förklaringsmodell.
Sen håller jag med om att undervisning ska vara fri från ensidigt religiösa inslag, men att man därav ska bestämma att religiösa personer/stiftelser inte får driva skolorna, det är ju bara dumt.
Ang. "mänsklig rättighet" så får du lov att förklara dig (helst med citat), för det är snarare så att det är tvärtom.
Skrivet av Mattias den 05 mars 2009 kl 15:40 #
Jag avgör inte vad som är verkligt. Vetenskapen gör det. Och enligt vetenskapen finns det inga belägg för att det finns en gud eller att Jesus kunde gå på vatten, eller att han återuppstod, eller något sådant tjafs.
Enligt vetenskapen förklarar evolutionen hur livet har utvecklats på jorden. Att undervisa i t ex kreationism och hävda att detta är sanning är förkastligt, förstås. Däremot bör man undervisa om kreationism, så att barnen lär sig att den finns och vilka fantasier som ingår i denna.
Faran med religiösa friskolor är att kontrollerna är så undermåliga att organisationer som t ex Plymouthbröderna tillåts utöva sin verksamhet.
Angående barnens rättigheter att själva få välja sin religion, eller icke-religion, utan att pådyvlas en av sina föräldrar hänvisar jag till Barnkonventionen och Humanisternas idéprogram: http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=47&Itemid=38&limit=1&limitstart=6#5
Skrivet av Kristoffer den 05 mars 2009 kl 16:07 #
Det kan kännas självklart för dig det du säger, men du är faktiskt fel ute. Rådande paradigm innom fysiken anser inte att Jesus är hindrad ifrån att gå på vatten. Den anser bara att det är fruktansvärt osannolikt (läs på om kvantmekanik).
Tänk igenom din formulering en gång till "Och enligt vetenskapen finns det inga belägg för att det finns en gud eller att Jesus kunde gå på vatten, eller att han återuppstod, eller något sådant tjafs. ". Du fann nämligen kärnan i vetenskapens problem. Vetenskap kan aldrig bevisa inexistens (tveksamt om den kan bevisa existens). Det finns inga belägg för att det finns en gud. Men det finns ej heller några bevis för att en gud inte finns.
Det finns en anledning till att en frutkansvärt stor del av alla vetenskapsmän i världen är troende och det är att huruvida gud finns eller inte är inte en fråga för vetenskapen.
Du kan få förklara evolutionen med guds hjälp, jorden skulle tillochmed kunna vara bara 5000 år gammal... Det är bara det att en sådan förklaringsmodell blir fruktansvärt konstlad när den ska förklara de fenomen vi observerar och alltså inte så trevlig att jobba med. Det är inte relevant om den är sann eller inte, för vi har inte nytta av den.
Vi har däremot nytta av begrepp som gravitationskraft, för med den förklaringsmodellen så kan vi t ex räkna ut hur pass mycket energi som går åt när man vill lyfta upp en bil 3000 meter. Det är inte intressant att gravitationskraften nog inte är en kraft utan en böjning i rumtiden, eftersom den, i egenskap av kraft, duger för istort sett alla beräkningar vi gör av saker i ungefär våran storlek. Läs på om relativitetsteori, när du ändå håller på att förkovra dig :)
Vetenskapen kan inte avgöra vad som är sannt. Möjligen vad som är sannolikt.
Vare sig barnkonvetionen eller humanisternas ideprogram är ioförsig mänskliga rättigheterna....
Skrivet av Mattias den 05 mars 2009 kl 16:31 #
Jag vet mycket väl att vetenskapen inte kan bevisa icke-existens. Har jag påstått det? Detta är dock ointressant. Det ligger ju på de religiösa att bevisa att det finns en gud, inte på vetenskapen att bevisa att det inte finns en sådan (eftersom det som sagt inte går).
Jag har inga problem med att folk tror på spöken, vidskepelse, tomtar, troll, vättar eller fiktiva, litterära gestalter som den kristna guden. Vi har tankefrihet, yttrandefrihet och en massa andra bra "friheter". Så länge folk håller sin religion för sig själva och sina meningsfränder är allt frid och fröjd.
Problemet är att religionen orsakar så mycket lidande i världen, så mycket död och så mycket elände, eftersom det finns så många människor som INTE håller sin religion för sig själv; människor med makt som begår folkmord i sin religions namn, t ex. Det finns hur många exempel som helst på hur religionen förgiftar samhället.
Skrivet av Kristoffer den 05 mars 2009 kl 16:52 #
Du påstår att Gudar, vettar etc... Inte är verkliga:
"Som barn är man mycket lättpåvkerad och det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att av föräldrarna tvingas gå i en religiös skola där man indoktrineras i sagor och fabler på bekostnad av vetenskap och verklighet. "
Sen svarar du:
"Jag avgör inte vad som är verkligt. Vetenskapen gör det. "
På något mystiskt vis kommer du sen fram till: "Det ligger ju på de religiösa att bevisa att det finns en gud, inte på vetenskapen att bevisa att det inte finns en sådan (eftersom det som sagt inte går)."
Om det nu är upp till de religiösa att bevisa, då har ju inte vetenskapen rollen att avgöra vad som är verkligt.
Om vi nu håller med varandra om att det inte går att bevisa guds inexistens så kan jag inte förstå hur du kan dra slutsatsen att vi kan veta att guds inexistens skulle vara verklig. Ditt resonemang håller inte.
Ps. Men det är trevligt att du accepterar den mer vetenskapliga hållningen att du inte rimligen kan veta om Jesus gick på vattnet eller inte (eller om han fanns alls, för den delen).
Ditt avslutande brandtal om hur farlig religion är orkar jag inte bemöta nu.
Personligen anser jag inte religion vara bättre eller sämmre än t ex ett partipolitiskt ideprogram...
Men tack för en trevlig diskussion :)
Skrivet av Mattias den 05 mars 2009 kl 17:50 #
Att bevisa något gör man med vetenskap. Det är upp till de religiösa att bevisa med vetenskap att det finns en gud. Jag uttryckte mig klumpigt ovan. Byt ut "vetenskapen" mot "de icke-religiösa" i den meningen.
Vi vet inte att inte att det inte finns en gud. Men det finns inga skäl att tro att det skulle finnas någon sådan. Liksom det inte finns några skäl att tro att det finns ett flygande spaghettimonster. Eller en trehövdad örn med grön-rosa näbb och ett vingspann på 100 meter. Alla tre varelserna är precis lika troliga - eller otroliga, take your pick.
Skrivet av Kristoffer den 05 mars 2009 kl 19:43 #
Sannerligen ett klokt och förnuftigt resonemang Kristoffer! Självklart ligger bevisbördan och ska alltid ligga på den som påstår något. Lika självklart som om jag skulle påstå att jag är starkast i världen och du svarar att du inte tro på det så är det i det exemplet på mig bevisbördan ligger. Du uttrycker dig mycket nyanserat och klokt, du påstår inte att det inte finns en gud utan säger som det är, det finns ingen rimlig anledning att tro att det skulle finnas en.
Tillbaka till den trehövdade örnen. Den är betydligt rimligare att tro på än en gud eftersom du åtminstone kan förklara vad den skulle bestå av och hur den skulle kunna interagera med vår fysiska verklighet. Den förklaringen från en präst skulle kunna få mig att ändra uppfattning men den lär nog alldrig komma. Nejdå man tillåter fantasin bli till en livslögn utan att ens ha en aning om vad man tror på.
Tillbaka till frågan, vad består den påstådda andligheten av och hur kan en påstådd andlig verkligheten interagera med något som kan mätas i form av elektriska/kemiska processer? Allt vi gör, tänker och känner korresponderar ju mot elektrisk och kemisk aktivitet i nervsystemet.
Skrivet av Hans den 01 april 2010 kl 00:01 #