DN.se upprörs över att det finns "många oskyldiga på polisens spaningslistor", alltså de register över kriminella och deras anhöriga som blev stulna nyligen. Givetvis är det synd att listorna stals men det är inget fel begånget här. Självfallet måste polisen kunna ha register över de personer som brottslingarna umgås med, hur oskyldiga till brott dessa än må vara. Det handlar om att skydda samhället från de kriminella personerna på alla sätt möjligt, och då ingår att kartlägga deras liv in i minsta detalj vilket inbegriper att identifiera familjemedlemmar och "hangarounds". Får man syn på en av de senare finns det en chans att den man spanar efter, brottslingen, också finns i närheten.
Det är tråkigt att listorna är stulna och att oskyldiga namn och bilder därmed sprids, men ansvaret faller inte på de poliser som upprättade registren utan på den som stal listorna - och kanske på den som inte såg till att de hölls säkra innanför polishusets väggar.
Självklart måste Stasi... uhm... Säpo få plantera buggar och kameror i min lägenhet för att jag inte har rätt åsikter, det är ju för att bekämpa brott!
Vi går en dyster framtid till mötes och Ja sägare som du låter det hända.
Skrivet av Joel den 06 augusti 2009 kl 07:59 #
Lille vän ... Om du ägnar några minuter åt att läsa på min blogg ser du att jag är väldigt mycket emot IPRED, FRA, Datalagringsdirektivet och allt dylikt.
Men nu var det inte det som detta handlade om. Det handlar om huruvida det är rätt att kartlägga anhöriga till bekräftade brottslingar, och det anser jag att det är. Men givetvis till en viss gräns.
Skrivet av Kristoffer den 06 augusti 2009 kl 16:50 #