Kristoffers blogg

I dagens ledare i Sydsvenskan, som märkligt nog har publiceringsdatum 23 november, får vi veta att tidningens hållning är att boken 1984 beskriver en bra modell för ett samhälle som vi alla bör leva i. Det är svårt att tolka det aningslösa dravlet på annat sätt. Givetvis tar de med den så kallade mildring av lagförslaget som ännu mer aningslösa Beatrice Ask stoltserade med igår. En mildring som inte alls är någon mildring då den inte berör lagförslaget som sådant.

När man läser Sydsvenskans ledare ekar olycksbådande tendenser av att man agerar megafon åt de stora film- och musikbolagen. Större delen av den misstänkta partsinlagan går ut på att beskriva själva IPRED-lagen och hur den är tänkt att fungera, givetvis framlagd i så ljus dager som möjligt. I slutet av artikeln kommer man dock med en del egna åsikter:

"Vad är egentligen så upprörande med att upphovsrättsinnehavare kan kontakta fildelare med varningar och ersättningsanspråk? Den som tittar på TV utan att betala TV-avgift kan vänta sig liknande påstötningar."

Det är väldigt upprörande att ge giriga, vinstdrivande mediebolag, som inte längre har en affärsmodell som fungerar men vägrar att fatta det, rätt att direkt kontakta privatpersoner med ersättningsanspråk. TV-licensen är utformad som en statlig skatt (och är absurd i sig, men det ska vi inte gå in på här) för alla som har någon form av radio- eller tv-mottagare hemma, det vill säga 99 % av Sveriges befolkning. Men den drivs i förlängningen in av en stiftelse som inte har några kommersiella intressen och dessutom är starkt knuten till staten. Det är en stor skillnad mot till exempel det amerikanska filmbolaget 20th Century Fox.

"Farhågor finns om hutlösa skadeståndskrav från giriga mediebjässar, men kraven kan alltid bestridas. Blir det sedan rättssak av fallen är svenska domstolar inte precis kända för att döma ut stora skadeståndsbelopp."

Sydsvenskan tycker alltså att en nära framtid med domstolar som är upp över öronen upptagna av mål mellan amerikanska företag och svenska privatpersoner är en skön framtid. Mord, våldtäkter, misshandelsfall och liknande mindre allvarliga frågor får givetvis stå tillbaka för dessa Historiens Värsta Skurkar som de olagliga fildelarna utgör. Företagen har råd och tid att driva dessa processer i flera år, oavsett om de får rätt i slutänden eller inte. För privatpersoner är ett sådant mål en stor katastrof med dyra advokatkostnader.

Man ser direkt en parallell till USA där stora, mäktiga företag inte skyr några medel för att "stämma skiten" ur små företag som driver en konkurrerande verksamhet och som de vill ha bort från marknaden. Det behöver inte finnas någon grund alls för stämningarna, men under de år som processerna pågår hinner de mindre företagen gå i konkurs eftersom de inte kan sälja något och därmed har syftet uppnåtts.

Det är trist att se en av landets största tidningar sälja ut sig till amerikanska företag. Och faktiskt ganska förvånande.